Analys: För långsamt och för lite eller precis rätt? Fyra slutsatser efter huvudstadsregionens coronabeslut


Kulturbranschen får en hård smäll igen och det finns en risk för att invandrare pekas ut. Men i bästa fall var fredagens beslut precis de rätta i rättan tid för att få smittkurvan att vända. Ingemo Lindroos, politisk reporter på Svenska Yle, listar fyra slutsatser av fredagens coronabeslut.

1. Listan var lång, men de flesta åtgärder var inte radikala

Huvudstadsregionens corona-arbetsgrupp meddelade på fredagen om en lång rad åtgärder som påverkar vår vardag.

Åtgärderna är inte väldigt radikala, men de kan i bästa fall ha den sammanlagda effekt som experterna hoppas på. I korthet ska de ställen där smittan ser ut att spridas mest, som till exempel inomhusidrotten, omfattas av strängare regler.

Hade besluten enbart handlat om att ta paus i några lagidrotter för vuxna, så hade de bedömts som alldeles för magra. Då skulle dagens beslut snabbt stöta på kritik från regeringshåll och det är möjligt att nya beslut hade varit att vänta redan om någon vecka. I och för sig har statsminister Sanna Marin (SDP) redan nu uttalat sig om att hon hade önskat se strängare beslut.

Å andra sidan: Om besluten hade handlat om att införa ett system med distansundervisning i grundskolorna, så hade det uppfattats som radikalt. En sådan metod finns ännu kvar i verktygslådan och kan användas senare vid behov.

Reaktionerna på dagens paket kommer att handla om att åtgärderna är för få eller om att vissa åtgärder är för tuffa. Många kommer att anse att de är precis lämpliga för att bara en liten del av vardagen påverkas och för att de samtidigt förhoppningsvis vänder smittkurvan.

Det är så som experterna har tänkt ut den här planen – om någon vecka får vi se om de har lyckats.

2. Långsamma beslut i huvudstadsregionen

Smittkurvan har redan i flera veckor pekat uppåt i huvudstadsregionen. Ändå dröjde besluten och det hann komma kritik. Eftersom beredskapslagen inte är i kraft just nu, så kan regeringen bara komma med uppmaningar och rekommendationer, men det är de regionala myndigheterna och kommunerna som fattar beslut.

Social- och hälsovårdsministeriet har följt huvudstadsregionens coronaarbete med en viss skepsis. Både omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) och kanslichef Kirsi Varhila har uppmanat till hårdare och snabbare beslut för huvudstadsregionens och Nylands del, eftersom regionen har en stor betydelse för smittspridningen i hela landet, enligt ministeriet.

Här finns också olika filosofier. Till exempel Helsingfors har i sin marknadsföring kört på öppenhetsbudskapet. “Vi håller Helsingfors öppet – använd munskydd”, har det stått på banderoller vid infartsvägarna till Helsingfors.

Men Kiurus kritik tidigare i veckan satte uppenbarligen press på huvudstadsregionen att fatta strängare beslut än vad man kanske annars hade gjort.

3. Kulturbranschen lider igen – oklart för hur lång tid framåt

Teatrarna får ytterligare en stöt. Kravet på högst 20 personer på publiktillställningar betyder att åtminstone större teatrar är tvungna att ställa in. Föreställningar för en så liten publik innebär stora utgifter och minimala inkomster. I dag meddelar åtminstone Svenska Teatern, Helsingfors stadsteater och Nationalteatern att de ställer in alla föreställningar i tre veckor. Det är mycket möjligt att beslutet förlängs, och planeringen blir än en gång omöjlig för kulturbranschen.

För den som har gått på teater eller bio under de senaste månaderna har insikten varit att kulturbranschen redan nu har ansträngt sig till sitt yttersta för att kunna spela för publik. Högst varannan plats har sålts, avbokningsvillkoren har varit liberala och inga förfriskningar har sålts. Dagens beslut måste vara en stor besvikelse för kulturfältet igen, även om det uppenbarligen finns en risk att smittan sprids på kulturevenemang, trots all försiktighet.

4. Risk för att invandrare pekas ut på ett osakligt sätt

Invandrartäta områden har pekats ut som områden med större smittotal. På fredagens pressträff talade man om trångboddhet, serviceyrken och brist på språkkunskaper som gemensamma utmaningar för de här grupperna.

Det finns en risk att alla invandrare pekas ut som en grupp där smittan sprids. Det är bra med en satsning på riktad information, som bland annat Vanda stad har lovat. Men det får inte bli en diskussion där invandrare pekas ut som skyldiga till att smittan sprids.

De allra flesta försöker på bästa sätt undvika att sprida coronaviruset. Men jobbar man i serviceyrken och åker man kollektivt till jobbet, så är man mer utsatt, än om man distansarbetar och bara åker bil.

Någon ska köra våra bussar och sitta i vår butikskassa. Någon ska städa på kontoret. Vi får hoppas att majoriteten förstår att vara tacksam för att någon gör de här jobben. Det är viktigt att den här diskussionen hanteras skickligt av de kommunala beslutsfattare och andra som uttalar sig i debatten.



Source link