Analys: Socialdemokraterna skärper sin vänsterprofil i Tammerfors | Inrikes


“Vår tid kräver socialism” – de här orden yttrar Paavo Lipponen år 1974 i ett diskussionsprogram på Rundradion. I en studiomiljö som ser närmast osannolik ut i dag diskuterar Lipponen socialism med majoritetskommunisten Oiva Björkbacka och författaren och politikern Pentti Holappa. Fåtöljerna är tidstypiskt bruna och den bakre väggen i studion pryds av Finlands, det Kommunistiska partiets och SDP:s flaggor.

Det är en tidsbild som förefaller främmande för min generation. Det är inte bara inramningen och det långsamma tempot i diskussionen som är annorlunda. Annorlunda är också att Paavo Lipponen talar om socialism – för som statsminister på 1990-talet var partiet inte speciellt vänster till sin framtoning.

Socialdemokratiska partier var då på uppgång, men det intellektuella fundamentet för rörelsen utgjordes av den så kallade Tredje vägens socialdemokrati som förespråkade en “anpassning” till ett allt mer utbrett marknadssamhälle.

I de länder där socialdemokrater gick in för att reformera välfärdsstaten enligt den här modellen, ökade enligt kritiker också den ekonomiska ojämlikheten mellan de rikaste och fattigaste. En ny rapport av socialdemokratiska Kalevi Sorsa-stiftelsen ger belägg för för att det ligger någonting i det.

Nu är ojämlikhet alltså åter ett populärt tema, och SDP tar mycket riktigt tag i frågan genom att godkänna ett omfattande och ideologiskt artikulerat partiprogram på sin kongress.

Genom ett partiprogram som stavas med lämpligt stora, röda bokstäver, hoppas man kunna leverera ett program som vinner gehör bland väljare i ett mer polariserat åsiktsklimat.

En ny väg för socialdemokraterna?

De ekonomiska doktrinerna har ändrat drastiskt i världen, inte minst i och med coronaepidemin.

Även högerlutande partier i Tyskland, Frankrike och Storbritannien har alla ifrågasatt de senaste decenniernas strikta ekonomiska doktriner och gör nu stora statliga interventioner i ekonomin.

Coronaviruset har alltså gjort frågeställningen om ekonomisk ojämlikhet mer akut, men ända sedan finanskrisen 2007-08 har det jäst under ytan i samhällen runt om världen.

Som en reaktion på krisen har nationalistiska och populistiska partier lyckats öka på sin popularitet i många länder.

Exempelvis i USA och Storbritannien har Socialdemokraternas rivaler till höger vunnit betydande politiska segrar som stavas Trump och Brexit genom att rida på missnöjesvågen som uppstått i finanskrisens kölvatten.

Snäppet vänsterut

I Finland gjorde socialdemokraterna en ideologisk linjeändring då Antti Rinne blev vald till partiordförande år 2014.

Rinnes ordförandekampanj gick ut på att erbjuda ett vänsteralternativ till Jutta Urpilainen.

När partiet väl, efter en oppositionsperiod, vann det senaste riksdagsvalet, bildades också en regering som lämnade de mest högerlutande partierna i opposition.

Istället leddes landet efter valet av en regering med rödgrön majoritet.

Men Rinne, som från början varit en misstänkt politisk figur för speciellt det borgerliga Centerpartiet i regeringen, fick snart avgå som statsminister som en följd av oklarheter kring arbetsavtal som gällde vissa av Postens anställda.

SDP fortsatte dock på den utstakade vänsterlinjen när partifullmäktige valde Sanna Marin till Rinnes efterträdare som statsminister.

Populär i kristider

Det dröjde inte länge förrän Marin fick ta i tu med coronakrisen och oppositionen hade speciellt under våren svårigheter att utmana regeringen.

Eftersom ekonomin åtminstone ännu inte tagit en så stor smäll som befarat, lär Marin inte genast behöva oroa sig på den punkten.

Det historiskt stora EU stödpaketet har visserligen givit vind i seglen åt Sannfinländarna enligt Helsingin Sanomats senaste opinionsmätning, men inte heller den situationen är akut farlig för Marin.

För om den politiska kampen ramas in som ett race mellan ett SDP lett av en yngre kvinna med “rödgrön” image och de konservativa Sannfinländarna ledda av Jussi Halla-aho, kan polariseringen leda till att socialdemokraterna konsoliderar sitt stöd bland socialliberaler och rödgröna.

Så är det ofta i politiken: visar man tydligt var man står får man både vänner och ovänner. Men det är enda vägen att sticka ut ur mängden.

Utmaningar väntar

Coronakrisen varar ändå inte för evigt, och för att på längre sikt lyckas etablera sig som en dominerande faktor i finländsk politik måste Marin och partiet tänka djupare och längre.

Historien känner till fall av kristidsledare som varit populära när det lett landet genom svåra tider, men inte lyckats ta tag i den underliggande brister i samhället som accentueras under krisen.

Det mest kända exemplet är kanske Winston Churchill, som förlorade det första valet efter kriget till Labour, när speciellt den yngre generationen krävde välfärdsreformer och ett slut på ojämlikheten som präglat det brittiska samhället.

Kontexten är förstås avsevärt annorlunda nu (corona och andra världskriget går naturligtvis inte att jämföra), men vår tid präglas också nu av att ekonomiska och sociala skälvningarna får våra samhällen att vibrera. Mest syns det här i de anglosaxiska länderna, men utvecklingen är global och avspeglas också i Finland.

Efter 1945 blev det en kursändring i den ekonomiska politiken i västvärlden. I några decennier minskade ojämlikheten som ett resultat av politiska reformer som leddes av bland annat socialdemokrater.

Den politiken avvecklades senaste på 1980-talet då också socialdemokrater som Paavo Lipponen anammade en ny linje som avvek från socialistiska strävanden.

Nu är frågan hur Sanna Marin och socialdemokratin tar sig an de utmaningar som samhället står inför. Och det i sin tur kräver svar på ett flertal frågor.

Till dem hör: Hur långt är man beredd att skärpa beskattningen på annat än arbete för att finansiera välfärden? Hur ska sysselsättningen öka utan att det innebär försämringar i villkoren för de löntagare som hör till partiets kärnväljare väljare? Vilken form av tillväxt ska på ett ekologiskt hållbart sätt garantera medel som ska omfördelas? Och vad betyder ekonomisk solidaritet i Europa eller globalt?

Frågorna är inte enkla, men utan fungerande svar kommer de problem som nu känns avlägsna på grund av gynnsamma opinionssiffror att återkomma.



Source link