Camilla Richardsson sprang sin premiär i en bastu – tröttheten slog till snabbt och hon drack mer än nånsin: “Två minus blev till slut ett stort minus” | Sport


Det var varmt, det var tungt, det var till och med hemskt. Camilla Richardsson gjorde säsongsdebut i en bastu i Esbo. Hon var missnöjd med tiden – och nöjd med att ha tagit sig i mål.

Bakom Camilla Richardssons rygg på resultattavlan vid idrottsplanen i Alberga visar termometern 31 grader.

En premiär på 5000 meter var inte direkt angenäm i solgasset.

– Jag kan väl trösta mig med att det inte lär bli tyngre att springa 5000 meter, säger Vasa IS-löparen till Yle Sporten.

Richardsson sprang i mål som vinnare i tematävlingen i Esbo på tiden 16.20,89. Långt från det personliga rekordet – och det är hon inte missnöjd med. Tiden var ändå långt från vad hon förväntade sig.

– Träningarna har visat att det kunde ha gått på under sexton minuter. Men det blir tungt att springa länge ensam. När vädret var det här och benen inte fungerade alls så blev det så här.

– Två minus blev i slutändan ett ganska så stort minus.

När slog tröttheten till?

– Efter två kilometer, säger Richardsson och skrattar.

– Då tänkte jag att jag springer en kilometer till. När jag hade plågat mig genom fyra kilometer så var det bara att ta sig i mål. Det fanns inget tryck i benen. Men åtminstone tog jag mig i mål.

“Vassheten finns inte där”

Enligt Richardsson har det inte varit riktigt så här varmt under uppladdningen till premiären. I Vasa har temperaturen rört sig kring 25 grader.

– Nu värmde jag upp i skogen, men redan då förstod jag att det skulle bli en tung dag. Solen steker hela tiden här. När det blir över trettio grader blir det lite otrevligt för en finländare som inte är van med värmen.

– Det brukar ju vara tio–tolv grader vid midsommar och man är nästan tvungen att lägga på liniment för att inte frysa ihjäl.

Hon poängterar ändå flera gånger att kroppen inte heller var i någon kanonform under lördagen. På grund av coronaviruset har hinderspecialisten förlängt sin grundträningssäsong och hon konstaterar att det märks.

– Vassheten finns inte där just nu, men jag är verkligen inte orolig. Jag måste hitta tävlingsfarten nu. Tiotusen meter skulle ha känts helt okej nu.

Också i dag?

– För att vara ärlig: Jag tycker synd om herrarna som ska springa den distansen snart. Jag ska önska dem lycka till.

Enligt Richardsson hade det varit mycket behagligare att springa 3000 meter hinder. Vattengraven hjälper en hel del.

– Jag har aldrig druckit på 5000 meter, men nu drack jag säkert fyra gånger. Munnen var torr hela tiden.

Hinderdebut i Lahtis

Den 8 juli fortsätter Richardsson sin tävlingssäsong i sommarens första GP-tävling i Jyväskylä. Då blir det 1500 meter.

– Vi har kört en hel del korta backintervaller för att öka farten. 1500 meter är en kul distans att springa för mig i Finland. Vi har många som ligger på min nivå.

En vecka senare sker hinderpremiären i Lahtis. Efter det är planen att åka på ett höghöjdsläger till Pajulahtis träningscenter.

– I fjol saknade jag också vassheten de tre–fyra första veckorna av tävlingssäsongen. Efter ett läger i Schweiz mitt i sommar sprang jag tjugo sekunder snabbare.



Source link