Coronavåren i backspegeln: »Man levde covid – det var överallt«


»Det har gått väldigt fort från det att de första patienterna beskrevs och man upptäckte coronaviruset till att diagnostiska metoder blev tillgängliga och behandlings- och vaccinstudier startade, säger infektionsläkaren Aylin Yilmaz. Foto: Magnus Brink

Aylin Yilmaz är överläkare och docent på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Infektionskliniken på Östra sjukhuset, där hon arbetar, har fyra avdelningar varav en med plats för intensivvårdspatienter.

När Läkartidningen intervjuade henne i månadsskiftet mars/april stod hon mitt uppe i covid-vården. Ambulanserna i Västra Götalandsregionen körde alla patienter med misstänkt luftvägsinfektion till Östra sjukhuset. Vid stark misstanken om covid-19 lades patienterna in på en karantän­avdelning eller på infektionskliniken.

Patienterna på infektionsavdelningen där Aylin Yilmaz är vårdenhetsöverläkare hade skiftat markant på bara några veckor – från patienter med många olika infektionsdiagno­ser till en enda diagnos: covid-19. Och då väntade fortfarande det värsta runt hörnet.

– April var den tyngsta månaden. Då avled fler patienter här på infektionskliniken än under hela förra året. Det påverkar. Stundtals var det väldigt tungt, säger hon.

I ett reportage i lokaltidningen kallades infektions-IVA på Östra sjukhuset för »intubationsfabriken«.

–  Nästan alla som har intuberats i Göteborg har passerat oss – drygt 200 stycken.

Efter midsommar gick Aylin Yilmaz på en tre veckor lång semester. Då var det fullt med patienter med covid-19 på infektionsavdelningen. När hon kom tillbaka var läget förändrat.

– Jag var så glad när jag kom tillbaka efter semestern. Då var det bara några enstaka patienter med covid-19 och vi hade fyllt på med vanliga infektionspatienter, säger hon.

Aylin Yilmaz beskriver våren som slitsam på flera sätt.

– Man levde covid. Dels var det omställningen med att bara ha covid-patienter på avdelningen, dels kände jag aldrig att jag var ledig. De helger som jag inte jobbade kände jag att jag måste läsa på hela tiden för att hänga med. Dessutom var det var bara covid på nyheterna och alla man pratade med pratade om covid, säger hon och fortsätter:

– Kanske var jag tröttare än jag insåg när jag gick på semester för jag bestämde att jag skulle släppa jobbet helt då. Jag läste inga vetenskapliga artiklar alls. Det var skönt.

För att klara den hårda pressen hade infektionskliniken täta avstämningar och fick också hjälp utifrån i form av professionellt samtalsstöd.

Vetskapen om de många smittade och döda läkarna i Kina och Italien var närvarande hos de svenska läkarna i slutet av mars. Dessutom larmades det om bristande skyddsutrustning på många håll i landet. Men på infektionskliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset var det aldrig brist på utrustning.

– Man får göra sitt bästa för att undvika att smittas, sa Aylin Yilmaz till Läkartidningen då.

Nu konstaterar hon att svenska läkare inte alls drabbats lika hårt som de italienska kollegorna.

– När vi pratade förra gången hade jag en oro att någon av personalen på kliniken skulle kunna bli allvarligt sjuk, men det har inte hänt. Det är glädjande.

Vad kommer du att minnas mest från den här tiden?

– Helheten. 2020 – det borttappade året. Det är fortfarande en overklighetskänsla kring det som vi varit med om. Det har inte bara drabbat sjukvården hårt, utan hela samhället. Rent konkret är det nog mycket det besvärliga runt omkring jag kommer att minnas, som att anhöriga inte får komma till sjukhuset.

Många frågor kvarstår som till exempel varför vissa unga, tidigare friska personer drabbas så hårt och varför en del får så pass långvariga symtom.

– Det har varit skrämmande att det har kommit unga, friska och vältränade personer som blir extremt sjuka, säger Aylin Yilmaz.

Sedan slutet av sommaren har infektionskliniken fått allt fler remisser och samtal angående personer med långdragna covid-symtom.

– Vi ska försöka fokusera mer på dem under hösten. Vad beror det på? Är det viruset i sig eller immunförsvaret som gått i gång och fortsätter vara aktivt?

Kunskapen om sjukdomen växer hela tiden och handläggning av patienter med covid-19 har ändrats under tiden. Patienterna får trombosprofylax, vissa får kortison och mindre antibiotika används jämfört med tidigare, enligt Aylin Yilmaz. Läkarna väntar fortfarande på en verksam antiviral terapi och framförallt ett vaccin.

Hon är imponerad över hur snabbt det har gått.

– Nu har det här funnits i vårt medvetande i ett drygt halvår och jag har aldrig varit med om att vi har lärt oss så mycket om en sjukdom på så kort tid, säger Aylin Yilmaz och fortsätter:

– Man brukar säga att allt gick så snabbt med HIV från att det upptäcktes till att det kom diagnostiska tester, behandling och att det numer inte är en dödlig sjukdom utan en kronisk sjukdom. Men det här har gått så mycket snabbare.

Aylin Yilmaz tror att pandemin kommer hänga kvar i minst ett år. Och att det kommer att leda till ett förändrat arbetssätt i sjukvården som hänger kvar längre än så.

– Det kommer nog att finnas i vårt medvetande hela tiden. Vi är mer försiktiga än vi varit innan. Vi använder till exempel visir vi möte med alla patienter, både inom slutenvården och öppenvården.

För egen del är hon mer försiktig både privat och på jobbet. Att hålla avstånd har blivit en naturlig del av beteendet.

Läs också:

»En tid som kräver att vi gör vårt yttersta«

 

 

 

Lakartidningen.se





Source link