Covid-19, fetma och faran med påtvingat karantänliv


För att minska spridningen av coronaviruset har många länder infört mer eller mindre stränga och omfattande restriktioner. Det har inneburit att arbeta hemma och ha distansundervisning från skolan, men ibland viss möjlighet att vistas ute. Mer extrema åtgärder har varit total nedstängning av samhällen i perioder.

Karantän och restriktioner leder till praktiska konsekvenser som påverkar levnadsvanorna. Tillgången till mat minskar då affärer får begränsade öppettider. Mat med lång hållbarhet innehåller ofta mer salt, socker och mättade fetter jämfört med färsk mat. Begränsad tillgång till hälsosam mat leder till val av mer ohälsosamma produkter [1]. I en situation där man behöver begränsa besöken i affärer till det absolut nödvändiga finns risk för att man äter mindre av grönsaker och frukt och annan hälsosam mat.

En omfattande datainsamling i USA av vad människor ätit vid 138 989 matställen som rubricerades som »unhealthy eating locations« relaterades till förekomst av fetma och inkomstnivå hos befolkningsunderlaget i regionen [2]. I områden med högre andel fetma besökte invånarna »ohälsosamma« matställen oftare än i områden med lägre förekomst av fetma [2]. Besöken skedde också oftare under pandemin.

Detta är förvisso en udda studie, där forskarna i USA samlat in data från snabbmatställen, glasskiosker, donut-bagerier etc och analyserat dessa mot populationsdata. Visserligen reducerades antalet restaurangbesök när covid-19-restriktionerna infördes, men i mindre omfattning i regioner med hög prevalens av fetma [2].

I en studie från England intervjuades 2 002 personer i karantän, varav nära 60 procent hade ett BMI över 25 kg/m2 [3]: 56 procent uppgav att de åt mer snacks och 49 procent att de återgått till sämre matvanor. Flertalet hade mer tid för fysisk aktivitet, men 47 procent var trots det mindre fysiskt aktiva än tidigare. De negativa livsstilsförändringarna under karantänen ökade med högre BMI. Studien understryker att det vid fetma finns en betydligt ökad risk att utveckla den ohälsosamma livsstil som pandemin och karantänen tvingar fram [3].

I en italiensk studie fann man att karantänvistelse ökade ångest och stressnivåer, särskilt bland dem som redan initialt var oroade för den egna hälsan [1]. Hög psykisk stressnivå kan visa sig som bland annat känslomässig instabilitet, depression, sänkt stämningsläge, irritabilitet och sömnsvårigheter [4-7]. Med ökad stress och ångest följer också en tendens att äta för mycket av energität mat, inklusive sötsaker, samt dricka mer alkohol [8-10]. Trots att man under karantänen »får mer tid över« leder begränsningen paradoxalt nog även till ökat stillasittande och minskad fysisk aktivitet. Karantänen i sig minskar även möjligheterna till utomhusaktiviteter.

Flera studier visar på svårigheter att hantera livet i karantän för personer med fetma. Fetma är ofta kopplad till lägre utbildnings- och inkomstnivåer, vilket kan påverka förmågan att hantera påtvingade begränsningar samt att ta till sig och använda livsstilsråd [11]. Hälso- och sjukvårdens personal bör kunna fråga patienter med fetma hur karantänlivet påverkat levnadsvanor och vikt, erbjuda viktminskningsbehandling, ge stöd och vägledning till dem som isolerats samt konkreta råd om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet [12, 13].

Lakartidningen.se





Source link