Den prisbelönte författaren Kjell Westö är van vid social distansering: “Det krävs en stark inre isolering för att jag ska kunna skriva de här romanerna” | Kultur och nöje


Aldrig tidigare har författaren Kjell Westö sett Helsingfors så tomt på folk som under de senaste veckorna. Det har fått honom att sakna människor runt omkring sig på ett annat sätt än han tidigare gjort.

Att vara romanförfattare kan tidvis vara ett ensamt yrke. Något som författaren Kjell Westö inte har haft något emot.

– Jag är van vid att vara ensam och jag har ibland kallat mig själv för eremit.

Den påtvingade ensamheten till följd av coronapandemin är ändå något annat än den ensamhet som han själv väljer när han drar sig tillbaka för att skriva.

– Coronatillvaron har gett ett nytt djup till insikten att jag behöver människor mycket mer än vad jag trodde. Dels de nära och kära och dels de små dagliga mötena som ett urbant stadsliv består av.

En roman i en nära framtid

Westö som är känd för att skildra ett Helsingfors i dåtid, har i sin kommande roman “Tritonus” inte bara valt att flytta handlingen ut ur huvudstaden till en fiktiv skärgård. Han valde dessutom att göra det i nutid och i en nära framtid. Något som han under vårvintern insåg att inte håller.

– En skarpsynt läsare skulle ha märkt att det är meningen att det ska vara hösten 2019 och sommaren 2020. Där fanns vaga hänvisningar till herrarnas fotbolls-EM final den andra söndagen i juli och det förstod jag redan i mars att inte kommer att fungera.

Efter lite suckande och redigerande tänjde han på och flyttade fram romanens tidsaxel.

– Jag flyttade helt enkelt fram romanens handling till en vag nära framtid. Det kan vara 2021, det kan vara 2022.

Coronaviruset har vid det här laget skjutit upp mycket till framtiden, och nu även handlingen i Westös kommande roman.

– I den här världen som vi tvingas leva i just nu, med all rädsla, oro och bekymmer så var den här omarbetningen verkligen ett lyxproblem.

En utdragen process

Westö började skriva på “Tritonus” hösten 2016 vilket kan låta som en lång tid, men för den noggranne författaren är det den arbetstakt han brukar hålla.

– Det är roligt men tungt att skriva romaner, sammanfattar han skrivprocessen som.

Skrivprocessen må vara över när han sätter punkt för en roman, men den känslomässiga processen fortsätter länge efteråt.

– Man har investerat och satsat så himla mycket av sig själv.

Kjell Westö




I dag är Kjell Westö en prisbelönt författare. Bilden är från 2014 när han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris.
Kjell Westö
Bild: Magnus Fröderberg/norden.org
nordiska rådets litteraturpris 2014

Westö var 35 år när han gav ut sin första roman och berättar att han då såg på äldre författare och tänkte att de knappast var nervösa för hur deras böcker skulle mottas. Så tänkte han tills han lärde känna dem.

– Jag insåg att de fortfarande var lika nervösa och rädda.

Westö har vid det här laget gett ut flera diktsamlingar och romaner, men det är fortfarande nervöst att se hur mottagandet blir.

– Vi ska komma ihåg att det inte är alla konstnärer som får förstadagsrecensioner, det finns konstnärer som inte får recensioner överhuvudtaget.

Trots att han försöker se recensionerna som ett privilegium finner han sig ofta på stugan med telefonen avstängd när det nalkas utgivningsdag.

Författare var inte ett yrke för Westö

Att den snart 60-åriga Westö i dag kan sätta flera år på ett romanprojekt är en ynnest som han i yngre år inte ens vågade drömma om.

– Det är nästan ett mirakel att det gick så här, säger han och erkänner att han var vad han kallar för “ett rötägg” som tonåring, men flikar in:

– Jag försummade min skola, jag var slarvig och jag struntade i allt, men någon våldsverkare var jag inte. Jag var ett snällt rötägg.

Ung Kjell Westö med cigg




Som ung levde Kjell Westö ett bohemliv i “sus och dus”, som han själv kallar det.
Ung Kjell Westö med cigg
Bild: Privat
Kjell Westö

Trots den kaxiga attityden anade Westö ändå i unga år att det fanns ett behov av att uttrycka sig.

Att han inte vågade drömma författardrömmen till slut berodde dels på attityden och dels på familjens bakgrund.

– Jag visste att det här kreativa fanns i mig, men jag trodde att författare det var något som människor med en annan finlandssvensk bakgrund än vad jag hade kunde bli.

Pojke med boll. Kjell Westö som barn på 70-talet




Under uppväxten slukade Kjell Westö böcker, men författare vågade han inte drömma om att bli.
Pojke med boll. Kjell Westö som barn på 70-talet
Bild: Privat/Kjell Westö
vegas sommarpratare 2014

Skrev gjorde han ändå, men som journalist. Bland annat skrev han utrikesnyheter för Hufvudstadsbladet och dikter och noveller för Studentbladet.

“Ge mig ett år”

En känsla han fick redan tidigt var att yrkeslivet hindrade honom från att skriva det som han ville berätta.

“Ge mig ett år. Låt mig vara ifred i ett år och jag ska göra något bra”, tänkte han.

Redan i 30-årsåldern fick Westö möjligheten till längre perioder av skrivro tack vare stipendier.

– Jag fick sitta ensam, inte bara i ett år utan två år. Då började det komma noveller och sen kom Drakarna över Helsingfors.

En ung Kjell Westö




När Kjell Westö var 35 år gammal äntrade disciplinen hans liv.
En ung Kjell Westö
Bild: foto: Irmeli Jung
Kjell Westö,simosas stiftelse

Efter den första romanen tog skrivandet fart på allvar för Westö. Han menar att det var då som han blev mera disciplinerad än vad han hade varit tidigare.

Något som han anser att delvis har varit avgörande för att han blivit den framgångsrika författare som han är i dag.

– Jag tänker inte säga att det bara har handlat om tur, för det finns författare som är minst lika bra som jag men som inte har haft samma tur och fått den framgång som de skulle förtjäna. Ett element av slump finns nog där.

“Men” fortsätter han:

– Jag är jätte envis och jag har nog en arbetskapacitet. Jag säger inte att det är den största i Norden, Finland eller ens Helsingfors, men den är stor. Jag ger inte upp i första taget.

Frivillig isolering

De litterära framgångarna har inte kommit gratis för Westö. Som en noggrann och disciplinerad författare med flera romanprojekt i bagaget har han fått prioritera bort mycket annat.

– Låt oss säga såhär att jag skulle ha varit en bättre partner, och säkert emellanåt också en bättre farsa och vän, i vissa perioder av livet om jag inte skrev.

Han upplever ändå inte att det handlar om uppoffringar för sin egen del.

Kirjailija Kjell Westö




Den litterära framgången har haft ett pris för Kjell Westö som upplever att han vid flera tillfällen har försummat att vara pappa, partner och vän för att han skrivit.
Kirjailija Kjell Westö
Bild: Marica Rosengard
Kjell Westö

Uppoffringarna har snarare varit andras då han i flera omgångar har isolerat sig och försvunnit in i fiktionens bubbla. En nödvändig åtgärd för att skriva menar han.

– Det krävs en stark inre isolering för att jag ska kunna skriva de här romanerna.

Det handlar inte bara om att fysiskt och socialt distansera sig från folk, utan även om att ta avstånd till mycket annat som sker i samhället. Och på sätt och vis att isolera sig från sig själv.

Allt för att kunna komma djupare in i sina romanprojekt.

– Jag kan bara skriva när jag är någon annan. Så länge jag tänker på mig själv som Kjell Westö och alla jag känner och umgås med så är jag helt låst.

Kjell Westö gästar veckans avsnitt av Daniel Olin, i programmet berättar den bokaktuella författare också om de våndor han känner inför utgivningen av den nya romanen i augusti.

Daniel Olin sänds lördag 2.5 på Yle Arenan, söndag 3.5 kl. 20.00 på Yle Fem och på måndag 4.5 som radioversion i Yle Vega kl. 19.22.



Source link