Ekenäs IF vill ha fler flickor som spelar fotboll och kvinnliga tränare: ”Jättefint att man får vara en del av en sådan förening” | Västnyland


Ekenäs IF vill utvecklas som förening, få fler tjejer att spela fotboll och fler kvinnor att bli tränare. I bakgrunden finns en verksamhet som inte på alla plan uppfattas som jämställd och inkluderande.

I Ekenäs IF har pojkar och män kunnat spela fotboll sedan 1908.

Tjejer och kvinnor välkomnades med i verksamheten redan på 1930-talet. Idag är EIF stolt över att vara den enda föreningen i Västnyland som erbjuder en bred verksamhet för fotbollsintresserade flickor i olika åldrar.

Men trots den utbredda verksamheten för både pojkar och flickor har fotbollssektionen inte i alla avseenden satsat lika mycket på sina fotbollsspelande flickor som pojkar.

Den slutsatsen drar Anne Ahlefelt, projektledare för På samma linje som hjälper föreningar och förbund inom idrott att bli bättre på jämställdhet, jämlikhet och inkludering.

EIF är en av projektets pilotföreningar. Tanken är att På samma linje ger råd, stöd och handledning i hur pilotföreningen kan utvecklas i dessa frågor.

  • Ett samarbete mellan ungdoms- och idrottssektorn i Svenskfinland.
  • Ger råd, handledning och stöd för att öka kunnandet om jämlikhet, normmedvetenhet och likabehandling.
  • Riktar sig till idrottsförbund, idrottsföreningar, instruktörer, ledare och tränare med mera.
  • Projektets genomförs av Föreningen Luckan och Finlands Svenska Idrott.
  • Projektet finansieras av EU, Svenska kulturfonden och Stiftelsen Tre Smeder.
  • Inleddes i december 2018 och avslutas i december 2020.
  • En eventuell fortsättning på projektet är ännu oklar.

Kontaktuppgifter till På samma linjes projektkoordinatorer hittar du på projektets webbplats.

Samarbetet ska senare utmynna i material som kan spridas till andra idrottsföreningar som vill uppdatera sin verksamhet till att bättre motsvara dagens samhälle.

Tanken och viljan finns

Jämställdhet inom en idrottsförening betyder i klartext att flickor och pojkar ska ha lika villkor att idrotta.

– Här märkte också EIF att tanken och viljan finns att det ska finnas likadana möjligheter, men ändå hade man inte hittills satsat lika mycket på flickor, säger Ahlefelt.

Ahlefelt har som en neutral, utomstående part fått en inblick i EIF:s verksamhet.

Hon beskriver EIF som en modig förening som vill utveckla sin verksamhet i de här frågorna, i stället för att fortsätta i samma spår som tidigare.

– Om man som förening vill hållas vid liv så måste man se att det är viktigt att jobba för de här frågorna och göra verksamheten och föreningen bättre, förklarar Anne Ahlefelt.

Förutsättningarna för damlaget har blivit bättre

Ekenäs IF har i dagsläget drygt 430 fotbollsspelare om man räknar bort spelarna i herrlaget i division 1.

Ungefär 300 är pojkar/män och 130 flickor/kvinnor. Siffrorna har varit rätt så stabila under åren trots olika försök att få framför allt mängden flickor att öka.

EIF har nu tre mål: Att få fler flickor att spela fotboll, att öka jämställdheten bland funktionärerna och att utveckla verksamhet för alla.

I praktiken vill man rucka på könsrollerna när det gäller tränare, lagledare och kassörer. Precis som i fotbollsvärlden överlag finns det i huvudsak manliga tränare inom EIF.

Kvinnor är å sin sida i majoritet när det gäller föreningens lagledare och kassörer.

Nog har det väl alltid varit så i fotbollsvärlden att herrfotboll varit viktigare än damfotboll― Felicia Gröning, fotbollsspelare

När det gäller att få en mer inkluderande verksamhet finns det bland annat tankar på att skapa möjligheter för barn med specialbehov att spela fotboll. De här planerna har dock stampat på stället på grund av coronaviruset.

EIF:s strävan att utvecklas när det kommer till jämställdhet och inkludering är väldigt positiv, tycker Felicia Gröning och Jill Illman som spelar i damlaget.

Gröning, 22 år, upplever att situationen i dag är en helt annan än när hon som junior började spela fotboll i EIF. Damlaget uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare, säger hon.

– Och det att man tar i beaktande andra specialgrupper är också jättefint, att man får vara en del av en sådan förening.

Felicia Gröning och Jill Illman står rygg mot rygg på en konstgräsplan. Jill håller i en fotboll.




Felicia Gröning och Jill Illman är två av drygt 130 tjejer och kvinnor som spelar i den grönvita EIF-skjortan.
Felicia Gröning och Jill Illman står rygg mot rygg på en konstgräsplan. Jill håller i en fotboll.
Bild: Malin Valtonen / Yle
Ekenäs,Ekenäs IF,fotboll,fotbollsspelare,jill illman

Gröning och Illman har svårt att säga om de som tjejer behandlades på annat sätt än pojkar i föreningen då de var juniorer. Sådana saker tänkte man inte på då, påpekar de.

– Men nog har det väl alltid varit så i fotbollsvärlden att herrfotboll varit viktigare än damfotboll, säger Felicia Gröning.

De ser ändå att en förändring skett inom EIF de senaste åren. I dag ger föreningen samma förutsättningar och möjligheter till damlaget som spelar i division 4 som för herrarnas akademilag som spelar i division 3, berättar de.

– De senaste åren tycker jag att man har åtminstone försökt börja göra det mera jämlikt med ersättningar för spelarresor och material som tidigare damerna kanske fått sköta själva, säger Gröning.

Kvinnliga förebilder behövs

Felicia Gröning lyfter också fram vikten av kvinnliga förebilder i föreningen. Det är inte tillräckligt att flickjuniorer har ett herrlag i division 1 att se upp till.

– Det är en helt annan sak att se på herrar som spelar än damer om man kan tänka att man själv kanske står där på planen i framtiden.

Två unga kvinnor står och sparkar en fotboll till varandra på en konstgräsplan.




Fotbollsspelarna Felicia Gröning och Jill Illman fungerar som förebilder för de yngre tjejerna i klubben då de spelar i damlaget.
Två unga kvinnor står och sparkar en fotboll till varandra på en konstgräsplan.
Bild: Malin Valtonen / Yle
Ekenäs,Ekenäs IF,fotboll,fotbollsspelare,jill illman

Hon tycker det är jätteviktigt att det görs reklam om att det finns ett damlag i Ekenäs vars matcher man kan se på Centrumplan.

– Kommer en familj och tittar kan någon flicka bli intresserad av att spela fotboll när hon ser damspelarna på planen, säger Gröning.

För tillfället är det herrlaget som spelar i division 1 som är EIF:s uttalade representationslag, till exempel på hemsidan.

Gröning hoppas att det blir en ändring på det här så att EIF i framtiden har två representationslag: ett herrlag och ett damlag.

– Nog är det ju så det borde vara, säger hon.

Utbrett fenomen att pojkar och män prioriteras

EIF är inte landets enda förening vars verksamhet inte på alla plan varit likadan för flickor som för pojkar. Tvärtom är det här ett utbrett problem som förekommer i en stor del av idrottsföreningarna i Finland säger Anne Ahlefelt från På samma linje.

Det kan vara fråga om olika tränarresurser för pojkar och flickor, eller att flicklag får sämre tider och platser för träning.

Man har lärt sig att värdesätta herridrotten mera. Därmed har flick- och damidrotten blivit i skymundan― Anne Ahlefelt, På samma linje

När det gäller EIF:s damlags träningstider kan Felicia Gröning och Jill Illman inte svara på om de upplever dem som orättvisa. De tränar nämligen när deras tränare har tid.

Hur träningstiderna var under juniortiden kan de inte heller säga.

– Inte har jag haft så bra koll som junior. Ibland har man kanske fått en uppfattning om att damerna och juniorerna får de träningstider som blir över efter att de andra (herrarna) valt vad de vill ha, säger Felicia Gröning.

Anne Ahlefelt lyfter fram den historiska bakgrunden i det hela -idrottande män har alltid lyfts fram mera än idrottande kvinnor.

Satsningarna och resurserna har också tillfallit männen.

– Man har lärt sig att värdesätta herridrotten mera. Därmed har flick- och damidrotten blivit i skymundan.

Kim Malmberg opponerar sig ändå mot påståendet att föreningen skulle gynna pojklagen mera än flicklagen.

Varje lag är beroende av att det kommer en frivillig förälder som vill vara tränare eller lagledare― Kim Malmberg, medlem i fotbollssektionens styrelse

Malmberg sitter i fotbollssektionens styrelse och han lyfter fram svårigheterna i att vara en relativt liten fostrarförening med små resurser.

Det optimala läget vore att anställa tränare och funktionärer för alla lag. Då skulle alla lag kunna behandlas rättvist. Men verksamheten byggs upp av frivilliga krafter, i praktiken föräldrar.

– Varje lag är beroende av att det kommer en frivillig förälder som vill vara tränare eller lagledare. Vi kan inte säga åt laget att de måste ha tre lagledare eller tränare, det varierar från lag till lag, säger han.

Tove Gustafsson och Kim Malmberg står i en trappa och tittar in i kameran.




Tove Gustafsson och Kim Malmberg sitter med i gruppen som samarbetar med På samma linje.
Tove Gustafsson och Kim Malmberg står i en trappa och tittar in i kameran.
Bild: Malin Valtonen / Yle
Ekenäs,Ekenäs IF,fotboll,Kim Malmberg

Styrelsemedlemmen Tove Gustafsson tillägger att det inte går att ha samma resurser för pojkar som för flickor, då antalet pojkar är nästan tre gånger större.

– Men vi jobbar för att öka antalet flickor, och då ökar också resurserna i samma grad.

När det gäller träningstider får varje lag komma med önskemål och ett önskemål går alltid igenom, förklarar Gustafsson.

Två pojklag för varje flicklag

I nuläget grundas det ett lag per årskull för pojkar medan flicklagen består av två årskullar. Det här är något som föreningen sedan i fjol velat ändra på.

Än så länge har antalet flickor inte varit tillräckligt stort för att det skulle lyckas.

– Vi vet inte orsaken till varför flickorna inte attraheras lika mycket som pojkar av fotboll. Det är något som vi genom det här projektet med På samma linje vill komma åt, säger Tove Gustafsson.

Lyckas EIF rekrytera fler flickor som vill spela fotboll kan det i sin tur betyda att antalet kvinnliga tränare inom föreningen i framtiden är fler.

Felicia Gröning och Jill Illman står på en konstgräsplan och håller i en fotboll.




Jill Illman (till höger) är assisterande tränare för ett av EIF:s juniorlag för flickor. Felicia Gröning har sedan tidigare erfarenhet av att träna juniorer i Hangö.
Felicia Gröning och Jill Illman står på en konstgräsplan och håller i en fotboll.
Bild: Malin Valtonen / Yle
Ekenäs,Ekenäs IF,fotboll,fotbollsspelare,jill illman

I dag är 6 av EIF:s 47 tränare kvinnor. Könsbalansen är den motsatta när det gäller lagledare och kassörer, där är kvinnor överrepresenterade.

Trots att det inte har någon praktisk betydelse om det är en manlig eller kvinnlig tränare eller lagledare, så kan det ändå föra med sig något positivt om rollerna fördelas om, säger Kim Malmberg.

– Det breddar vårt perspektiv och vårt sätt att tänka, säger Malmberg som själv varit lagledare i sju år.

Det skulle nog varit trevligt någon gång när man var junior att ha en damtränare― Jill Illman, fotbollsspelare och assisterande tränare

Redan nu försöker EIF få fler kvinnliga tränare genom att involvera spelare i damlaget och äldre juniorer i verksamheten.

Föreningen erbjuder också tränaruppgiften som arbetspraktik för studerande inom till exempel idrott.

Jill Illman, 20 år, är en av damlagsspelarna som fått en ny roll som assisterande tränare för flickor födda 2010-2011.

Hon trivs i uppgiften och har redan gått en första tränarutbildning som EIF bekostat.

Illman har själv saknat att ha en kvinnlig tränare. Hon har bara haft manliga tränare under sin elva år långa fotbollskarriär.

– Det skulle nog varit trevligt någon gång när man var junior att ha en damtränare.

Viktigt att hänga med i tiden

Samarbetet mellan Ekenäs IF:s fotbollssektion och På samma linje är ännu i startgroparna och utvecklingsarbetet har ännu inte riktigt kommit i gång.

Men mycket finns att göra. Olika planer ska göras upp, bland annat ska föreningen få sin första likabehandlingsplan. Arbetet med värdegrunden fortsätter också.

– Sedan kvarstår en massa hårt, konkret arbete, konstaterar Kim Malmberg från fotbollssektionens styrelse.

Än har styrelsen inte kommunicerat så mycket om sitt utvecklingsarbetet utåt. Men Tove Gustafsson upplever att arbetet inleddes i grevens tid.

– Jag kunde ana lite åsikter inom föreningen att ”är det här nödvändigt?”. Och då är det definitivt nödvändigt, säger hon.

– Som modern förening så måste vi kunna förnya oss, vi är en del av en större helhet, säger Kim Malmberg.

Felicia Gröning, Tove Gustafsson, Kim Malmberg och Jill Ilmman sitter på en läktare med gröna stolar och tittar in i kameran.




Tove Gustafsson och Kim Malmberg håller hårt på att EIF måste utvecklas. Felicia Gröning och Jill Illman tycker det är positivt att föreningen vill bli mera jämställd och inkluderande.
Felicia Gröning, Tove Gustafsson, Kim Malmberg och Jill Ilmman sitter på en läktare med gröna stolar och tittar in i kameran.
Bild: Malin Valtonen / Yle
Ekenäs,Ekenäs IF,fotboll,fotbollsspelare,Kim Malmberg

Det här är rätt attityd om man får tro Anne Ahlefelt vid På samma linje. Hon menar att många föreningar sätter stor vikt vid historia och en förenings långa anor.

Visst är det beundransvärt att en förening är gammal men man får inte bli och leva i det förflutna, säger hon.

– Föreningar måste kunna blicka framåt och förstå att samhället förändras och då måste föreningsverksamheten också göra det.

Hon tror att föreningar som EIF, som vill hänga med i utvecklingen, kommer att överleva och finnas till för fotbollsintresserade barn och vuxna också i framtiden.

– Det kan finnas en hård konkurrens mellan föreningar. De som vågar förnya sig och som jobbar med jämställdhet, jämlikhet och inkludering kommer att vara vinnarna.

Det har alla – både flickor och pojkar – nytta av.



Source link