Fysisk distansering – korrekt begrepp för att minska smittan


Covid-19 är gränslös och drabbar alla länder. För att rädda liv genom att begränsa spridningen av coronaviruset har många restriktioner införts. Detta är bra, men samtidigt är det mycket olyckligt att begreppet »social distansering« används i medierna, och att det även används av politiker, tjänstemän, myndigheter och inom sjukvården. Det är nämligen inte social distansering som kan minska spridningen av coronaviruset utan ett fysiskt avstånd på två meter eller mer.

Social distansering förknippas ofta med psykosocial uteslutning och negativa attityder samt bristande socialt stöd för personer med psykiska och psykosociala problem, statslösa och hemlösa samt etniska och andra minoriteter. Inte minst upplevs det som avståndstagande och kränkande av självmordsnära individer. Många (både unga och gamla) i de grupper som nämnts är extremt känsliga för det språkbruk som används och för andra människors attityder.

Rädsla, oro, ångest och nedstämdhet är vanliga reaktioner i samband med att vi människor ställs inför hotfulla situationer. Den pågående pandemin är inget undantag. Att vi ombeds att isolera oss leder också till ökad ensamhet, som i sig visats ha negativa effekter för både mental och somatisk hälsa.

För att undvika stigmatisering av sårbara individer har ordföranden i den europeiska psykiatriska föreningens (EPA) etiska kommitté uppmärksammat Världshälsoorganisationen (WHO) på betydelsen av att använda ordet »fysisk« i stället för »social« i relation till den distansering som behövs för att minska smittspridningen. Redan vid WHO:s dagliga presskonferens 20 mars meddelade Maria Van Kerkhove (infektionsepidemiolog) att WHO valt att använda begreppet fysisk distansering, med hänsyn till hur begreppet social distansering kan påverka den psykiska hälsan.

Representanter för EPA:s etiska kommitté har uppmärksammat forskarsamhället på problemet med begreppet social distansering i ett brev som nyligen publicerades i tidskriften Science [1]. Vi hoppas att även det svenska språkbruket kommer att ändras. Att ändra ordvalet är viktigt för att motverka negativa attityder och uppfattningar i samhället, oavsett om de riktas mot olika sociala eller etniska grupper, individer med psykisk ohälsa eller självmordsnära individer.

Forskningen visar också att ett ökat sjukdomshot i samhället leder till ökat ogillande av både det och dem som upplevs som främmande [2]. Social empati och känslomässig närhet till alla individer måste upprätthållas och betonas, inte minst i den påfrestande tid vi befinner oss i just nu. Så låt oss säga och skriva fysisk distansering, och samtidigt komma ihåg att vara emotionellt nära och socialt stödjande.

Lakartidningen.se





Source link