“Jag kände mig så skyldig för att jag smittat min mamma” – THL:s studie visar att de som insjuknat i corona tampas med svåra känslor | Inrikes


De som isolerats eller försatts i karantän på grund av coronaviruset upplever att de stämplas av andra, visar en färsk studie som Institutet för hälsa och välfärd har gjort. Stämpeln, eller stigmat, leder till exempel till att man inte vill berätta för andra om att man insjuknat i covid-19 eller att en familjemedlem smittats av viruset, skriver Yle Uutiset.

Institutet för hälsa och välfärd THL intervjuade 64 personer som insjuknat i covid-19 eller som exponerats för smittan under coronavåren. De som intervjuades bor i huvudstadsregionen och hör till 24 olika familjer.

Syftet med intervjuerna var att utreda hurudana stigman som kopplas till coronaviruset och hur stigmana fungerar och påverkar de som stämplas. På samma gång undersökte man också hur familjer som försatts i karantän eller som isolerats på grund av coronaviruset upplevde sin situation.

Enligt undersökningen upplevde de som deltog i intervjuerna att andra människor stämplade dem för att de var rädda att själva smittas eller för att de upplevde att de som insjuknat själva hade orsakat sin sjukdom. Stigmat kom fram på många olika sätt i det sociala umgänget.

Många kompisar sa helt rakt ut att de inte vill ha något att göra med oss, inte ens om vi skulle ha träffats ute.― Småbarnspappa

“Man borde tänka på sina ord”

Enligt THL:s specialexpert Anna-Leena Lohiniva belyser studien att isolering och karantän inte är helt lättsmälta saker.

– En person som bemöter en som insjuknat i covid-19 eller som exponerats för smitta borde fundera på sina ordval, så att man av misstag inte stämplar den andra, säger hon.

Att bli stämplad kan till och med ha konsekvenser för folkhälsan: någon kan låta bli att gå på coronatest av rädsla för hur andra personer kan reagera.

Negativa känslor mot sig själv

I studien lyfte de som insjuknat i covid-19 fram att de också själv stämplade sig själva, det vill säga hade negativa tankar om sig själva eftersom de upplevde att de var till fara för andra på grund av att de smittats av viruset.

Personerna hyste oro för hur närmiljön skulle reagera. En del av informanterna var rädda för att de skulle anklagas för att vara oförsiktiga om de skulle röra sig utanför hemmet efter karantänstiden eller isoleringen.

Jag tänkte att grannarna följer efter mig och undrar varför jag går och handlar.― Småbarnspappa

Känslan av att vara farlig för andra fortsatte också efter karantänen, enligt de som intervjuades. Det eftersom informationen om hur viruset sprids varierade och ofta var motsägelsefull.

Jag hade hoppats på att livet skulle återgå till det normala efter att karantänen var över och jag hade tillfrisknat, men det har inte hänt. Jag är fortfarande rädd att jag kan smitta någon.― Småbarnsmamma

Forskningsgruppen överraskades av hur länge en coronasmitta pinar den som smittats ännu efter att man tillfrisknat.

– Då karantänen var över och symptomen borta, fortsatte det hela. Andra undvek en ännu och lät inte sina barn leka med de barn som hade smittats. De som hade varit sjuka var själv också rädda för att gå till affären för att de inte ville smitta någon, de undvek till exempel att röra i saker, beskriver Anna-Leena Lohiniva svaren i undersökningen.

Oro, dödsångest och skuldkänslor

De som insjuknat i covid-19 uppgav i studien att de var oroliga för sin hälsa, i synnerhet om de egna symptomen eller en närståendes symptom var svåra eller långvariga. Många var också oroliga för att bli utan vård eller att inte få testas.

Dödsångest och en oro för att man själv eller en familjemedlem skulle börja må sämre tyngde sinnet hos de som deltog i studien. En del upplevde också skuldkänslor.

Jag hann inte alls tänka på mitt eget mående eftersom jag ständigt var orolig för hur mina föräldrar hade det. Jag kände mig så skyldig för att jag smittat min mamma.― Småbarnsmamma

Barn och unga uppgav i studien att de kände sig oroliga då de såg en av sina föräldrar eller båda föräldrarna allvarligt sjuka. En del oroade sig över deras mående, och en del funderade på hur de kunde hjälpa sina föräldrar.

Enstaka unga var också oroliga för hur de skulle ta hand om praktiska grejer, till exempel hur de skulle agera ifall båda föräldrarna skulle behöva sjukhusvård.

Jag var rädd i det skedet då mina båda föräldrar var sjuka. Jag gick igenom en bergochdalbana av känslor under den tiden.― Tonårskille

För alla var inte karantänstiden endast en pärs. I en del familjer upplevde man att karantänen gav mer tid för samvaro med familjen.

I undersökningen ges också rekommendationer för liknande situationer. I en bloggtext har THL listat råd för hur man kan förhålla sig till att någon man känner har insjuknat i covid-19 på ett bättre sätt.

Det är till exempel bra att vara medveten om att ens egna attityder kan påverka den som försatts i karantän eller som isolerats på grund av coronaviruset.

Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel “”Mulla oli niin syyllinen olo, kun olin tartuttanut koronan mun äitiin” – Tutkimus: Viruksen sairastaneet kamppailevat tunteidensa kanssa” skriven av Marika Harjumaa. Översättningen gjordes av Saga Mannila.



Source link