Jonas Jungar: Finns det faktiskt inga andra nyheter än de som handlar om coronan? Egentligen inte, och det har sin förklaring | Inrikes



Vi är säkert alla ibland utleda på att läsa ändlösa nyhetsuppdateringar kring coronans framfart. På ett mänskligt plan är det förståeligt att vi tröttnar, men det är något som nyhetsjournalistiken inte kan beakta. I dag finns det i princip en enda story, skriver Jonas Jungar.

Det hade knappt gått en vecka efter att epidemin nådde Finland, så kom den första kritiken från publiken om att vi “hade bara nyheter om corona”. Det har bara blivit mera sen dess.

Och då psykologerna gett oss råd för hur vi ska klara av coronakrisen på ett mentalt plan, har de uppmanat oss att emellanåt “stänga av nyhetsflödet”. Att inte låta tankarna upptas av sådant som vi ändå inte själva kan påverka.

Det låter definitivt sunt med tanke på vad som utspelar sig.

Jag vill ändå hävda att det intensiva nyhetsflödet är både berättigat och i proportion till krisens allvar.

f.Kr. och e.Kr, före Kristus och efter Kristus. Så brukar vi i den västerländska historieskrivningen dela upp vår tideräkning. Men nu är det dags att tala om tiden före respektive efter corona (BC och AC), skrev New York Times i en ledare innan pandemin ens hade drabbat USA med full kraft.

Förklaringen till att all nyhetsrapportering sedan en hel månad tillbaka haft en och samma rubrik finns i det konstaterandet: tideräkningen före corona och efter corona.

Det låter pompöst, kanske överdrivet dramatiskt. I takt med att den här krisens mer långsiktiga konsekvenser börjar avteckna sig, ter det sig ändå som en allt mer korrekt beskrivning.

Det här är inget som blåser över på något år. Det här blir en samhällelig omvälvning som kommer att definiera en hel generation.

Och – vilket vi inte sett sedan andra världskrigets dagar – det är ett skeende som egentligen inte har någon geografisk avgränsning överhuvudtaget. Hela världen drabbas. Samtidigt.

Det finns inte ett enda litet hörn på denna planet som inte skulle påverkas på något sätt.

Det här blir en samhällelig omvälvning som kommer att definiera en hel generation

Det vi nu genomlever omspänner dessutom allt mellan den hyperlokala gräsrotsnivån och de större, globala makroperspektiven- och trenderna. Från konkreta frågor kring hur enskilda människor skall klara sin vardag till pannskrynklandet kring globaliseringens, vetenskapens och nationalstaternas roll i kampen mot en gemensam fiende.

Varje generation tenderar visserligen att se sig som lite speciell. Den israeliske historikern och författaren Yuval Noah Harari sade nyligen i en intervju för HS att varje generation gärna överdriver sina segrar och förluster. De flesta av oss vill ju bli ihågkomna på något sätt, inte bli betydelselösa fotnoter i historien.

Ändå är det svårt att överskatta vilka följder allt detta kan få.

Det som inte direkt påverkas av coronan ställs dessutom på något sätt ändå i relation till den. Alla företeelser i samhället – allt det där “andra” – blir i någon mån en funktion av det som coronan orsakat eller kommer att orsaka.

Klimatkrisen har till exempel inte försvunnit någonstans, utan påverkas också den i allra högsta grad av coronan. Samma gäller de skriande orättvisorna i samhället, som bara förvärras på grund av den pågående krisen.

Till och med den kärlek, omsorg och påhittighet som människor runtom i världen gett prov på under de senaste månaderna blir i slutändan kapitel och mellanrubriker i en och samma, genomgripande berättelse.

Man brukar säga att journalistik är historiens första utkast. Det medierna nu dokumenterar blir alltså det första utkastet till berättelsen om vad som utspann sig i början på det här decenniet.

Att den historieskrivningen nu pågår frenetiskt dygnet runt är orsaken till att vi tröttnar. För mycket blir för mycket, hur sant det än är.

För märk väl: det är inte själva nyhetsrapporteringen vi tröttnar på, det är den krassa, skoningslösa verkligheten som börjar tära på oss.

Men hur mycket vi än behöver tillfällen då vi tillåts vila hjärnan och tänka också på annat, så kan det inte vara nyhetsjournalistikens sak att erbjuda den distraktionen.

Det är inte själva rapporteringen vi tröttnar på, det är verkligheten som börjar tära på oss

Tids nog finns utrymme för annat. Tids nog bereds marken för en post-coronavärld och för nya, spännande nyhetsämnen som vi i dag sannolikt inte ens kan föreställa oss.

Men än så länge får vi leva med samma berättelse. Den kommer att erbjuda också ljusglimtar och hopp, men det är ändå en och samma story.

Allas vår gemensamma story.

Skribenten är chef för kvalitetskontroll och publikdialog på Svenska Yle.



Source link