Karisbo coronafånge på fartyg – sambo och tvåårig dotter vet inte när pappa kommer hem | Västnyland


Coronapandemin har låst in sjömannen Jonas Olin på ett fartyg utanför Panama. Han har nu suttit fast i ett halvår och vet fortfarande inte när han får återvända hem till sin sambo och tvååriga dotter.

Karisbon Jonas Olin arbetar som första maskinist på det svenska fraktfartyget m/s Carmen. Fartyget åker långa sträckor internationellt och det är vanligt att besättningen inte ser land på en månad.

Olin berättar att han varit i land en gång under det gångna halvåret. I mars fick besättningen gå till en hamnkiosk som ligger på kajen i Brunswick i USA.

Besked om förlängt kontrakt kom per e-post

När Jonas Olin åkte iväg i januari trodde han att det skulle vara en vanlig arbetstur, tre månader ute till sjöss och tre månader hemma i Karis. Det blev inte så.

– Det är nog jobbigt att vara ifrån familjen. Mest hoppas jag att de klarar av vardagen där hemma i Finland, säger Jonas Olin.

en skäggig man som står vid ett fartygs motor.




Så här ser Jonas Olins arbetsplats ut.
en skäggig man som står vid ett fartygs motor.
Bild: Privat
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Jonas Olin

Trots att beskedet att tvingas bli ett halvår till havs kom via ett e-mail, tycker Jonas Olin att han jobbar på ett ansvarsfullt rederi. Han säger att företaget nog ser till att man kommer hem på sin tur.

– Jonas är bra på att sätta in sig i sitt arbete. När han går ner till maskinrummet och arbetar där så tror jag att han glömmer allt annat, berättar sambon Eva Länsiluoto.

En skäggig man som fixar med ett fartygs motor.




Nere i maskinrummet spenderar Olin sina dagar.
En skäggig man som fixar med ett fartygs motor.
Bild: Privat
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Jonas Olin

Hemma i Karis väntar Jonas Olins sambo Eva Länsiluoto och deras tvååriga dotter Emma på att pappa ska komma hem. Det är ännu osäkert när exakt det här kommer ske.

När han skickar bilder brukar vår dotter pussa telefonen tills den är helt blöt

Familjen har kontakt genom videosamtal då uppkopplingen samarbetar.

Att skicka många bilder eller längre videosnuttar är oftast omöjligt, det kan ta upp till sex timmar att ladda ner dem på fartyget.

– Jag har inte talat ordentligt med Jonas på flera månader, då vi rings går det mest ut på att han och Emma leker, säger Eva Länsiluoto.

– När Emma ser en bild på Jonas brukar hon pussa telefonen så att den blir helt blöt, berättar hon.

En kvinna och ett litet barn i gul jacka som tittar mot havet.




Tvååriga Emma nämner sin pappa varje dag, berättar Eva Länsiluoto.
En kvinna och ett litet barn i gul jacka som tittar mot havet.
Bild: Ellen Forsström / Yle
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Eva Länsiluoto

Sambon och Jonas Olin brukar skicka e-post och meddelanden dagligen. Men att ringas är svårare.

– Ofta är han i andra tidszoner eller så är det dålig uppkoppling, fortsätter hon.

Lite sur är jag över att företaget inte kommer med mer information

Eva Länsiluoto efterlyser mer information. Det är frustrerande att leva i ovetskap.

– Det är ju inte bara deras liv det handlar om, det påverkar alla sjömäns familjer och våra liv. Jag är lite sur över att företaget inte kommer med mer information, säger Eva Länsiluoto.

Hon upplever det som att ingen vet något. Det finns ingen säker information om när besättningen får avlösning.

– Det är ett evigt väntande i livet. Nu är det inte ens säkert om han kan komma hem i år, säger Eva Länsiluoto.

Lilla dottern Emma nämner dagligen sin pappa. Då de talar genom videosamtal brukar hon sätta telefonen i en vagn och köra omkring med den.

– Det jobbiga är att jag redan i många månader sagt till Emma att pappa kommer snart, och det börjar kännas som att jag bara talar skit, säger Eva Länsiluoto.

Det finns sjömän som har det värre.

I början förlängdes allas arbetskontrakt eftersom att företaget ville minska på arbetstrycket som coronasituationen medförde.

Med nu ligger problemet i att byte av besättning är svår att genomföra logistisk, då alla länder har olika coronarestriktioner.

– Det finns sjömän som har det värre. Vi kan ändå lita på att företaget jobbar för att få hem oss i någorlunda rimlig tid. På rederier som är bekvämlighetsflaggade ser situationen säkert lite annorlunda ur, berättar Jonas Olin.

ett grönt fraktfartyg på havet.




Det här är båten som Jonas Olin befinner sig på med sina 16 kollegor.
ett grönt fraktfartyg på havet.
Bild: Privat
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Jonas Olin

– Just nu är Japan eller Europa de säkraste ställena för byte av besättning. De här hamnarna kommer efter långa sjöresor, då kan besättningen garanteras en två veckors karantän ombord på båten, berättar Jonas Olin.

Men för Jonas Olins filippinska kolleger ser situationen svårare ut.

– Senast när vi åkte till Japan kunde den filippinska besättningen inte bli av där på grund av restriktioner i deras hemland. De har nu varit ombord på fartyget nio och en halv månad.

Då vi inte ser land på en månad märker man att alla blir lite nedstämda

Hälften av tiden är han nere i maskinrummet och kvällarna spenderar han oftast med en bok i sin hytt.

– De längre sjöresorna där man är ute på havet upp till en månad utan land i sikte, kan kännas tunga. Då märker man att alla blir lite nedstämda, berättar Jonas Olin.

en skäggig man som läser en bok i en hytt.




Om man inte tycker om att läsa eller titta på film kan det bli väldigt långtråkigt.
en skäggig man som läser en bok i en hytt.
Bild: Privat
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Jonas Olin

Stämningen ombord varierar. Men Jonas tycker att besättningen har tagit det relativt bra.

– Vi är en tajt grupp på 17 besättningsmän. Vi äter alla måltider tillsammans och talar ut om det är något som tynger en, berättar han.

På kvällarna brukar de ibland kasta darts eller sitta och tala. Kaptenen har ansvaret för att alla kommer hem i sinom tid.

Men trots det här känns det som utomstående som en väldigt lång tid att sitta ute på havet.

– Det känns ju nästan som ett fängelse. Jag funderar främst över hur det här kan hända i vår tid. Samtidigt är ju alla glada över att överhuvudtaget ha ett arbete, säger Eva Länsiluoto.

Ibland blir det svordomar och för lite sömn, men sen tar man ett djupt andetag och fortsätter

Vardagen i Karis känns stundvis tung. Men Eva Länsiluoto vill inte klaga.

– Då det är som jobbigast tänker jag att det finns ensamstående föräldrar med många barn som klarar av vardagen, säger hon.

En kvinna och ett litet barn i gul jacka som tittar mot havet.




Eva Länsiluoto får bita ihop och klaga vill hon inte.
En kvinna och ett litet barn i gul jacka som tittar mot havet.
Bild: Ellen Forsström / Yle
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Eva Länsiluoto

Förra hösten har familjen köpt ett hus. Nu har Eva Länsiluoto fått ta hand om både huset och hemmet på egen hand.

– Ibland blir det svordomar och för lite sömn, men sen tar man ett djupt andetag och fortsätter, säger Eva Länsiluoto.

Jonas Olin har varit tvungen att från andra sidan jorden förklara var han lagt delarna till gräsklipparen.

– Jag hade ju förväntat mig att jag är hemma i alla fall en del av sommaren. Det är mycket som jag skulle ha velat göra i huset som nu faller på Eva, säger han.

Att få allt att gå ihop är ett evigt pusslande

Hjälpen i vardagen hemma i Karis har under coronavåren varit svårare att få tag på.

– Mummi är i riskgruppen så henne har vi inte träffat nästan alls. Barnvakter har jag inte heller kontaktat, jag vet inte var de rör sig, säger Eva Länsiluoto.

– Att få ihop allting är ett evigt pusslande, säger hon.

Eva Länsiluoto jobbar med människor och måste vara noga med vem hon träffar. Hon har fått hjälp av fammo och fafa som inte är i riskgruppen, vilket har underlättat vardagen.

Tvååriga Emma har också fått en plats hos en bekant dagmamma där hon trivs om dagarna då Eva jobbar.

Vi sjömän har alltid hamnat på andra eller tredje plats

– Just nu är det väldigt uppenbart att vi blir bortvalda. Man fokuserar på annat i världen och vi på fraktrederier bara finns här, säger Olin.

– Men det här är ingen ny grej, vi sjömän har alltid hamnat på andra eller tredje plats, tillägger han.

horisonten och havet sett från ett fraktfartyg.




Just nu sitter många sjömän fast på olika fartyg runt om i världen. Internationella Sjöfartsorganisationen kallar det här för en humanitär kris.
horisonten och havet sett från ett fraktfartyg.
Bild: Jonas Olin / Privat
sjöman,hav,Stilla havet,fartyg,fraktfartyg,Karis,Västnyland,Raseborg,coronavirus,Jonas Olin

Jonas Olin tror inte att det kommer att göras något åt saken då coronasituationen är över. Globalt sett borde man fundera på hur man ska göra det lättare för besättningar att avlösas.

Olika sjöfartsorganisationer har försökt uppmärksamma problemet redan en längre tid, men Jonas Olin tror att informationen mest bara når ut till folk i branschen.

Han anser att man borde göra något åt problemet på ett större plan.

– Olika sjöfartsorganisationer har ropat i flera månader att man ska förbättra vår ställning. Det är mycket som fraktas via sjön, vi är viktiga för att hålla samhället i gång, säger Jonas Olin.



Source link