SVT Nyheter Västs reporter låstes in i förvaret i USA


– Jag var ganska säker på hur länge jag skulle sitta i förvar, så det oroade mig inte. Men jag insåg att alla de människor som sitter i olika förvar världen över som inte får träffa sina nära och kära under den här tiden måste ha det väldigt tufft, säger han.

Så här skrev Fouad Youcefi själv om sin upplevelse, på sin privata Facebooksida:

“Jag vet inte om det här är den säkraste platsen att vara på, eller den farligaste”. Den kvinnliga vakten tar upp en flaska alkogel ur sin väska och smörjer in händerna för fjärde gången de senaste tio minuterna. Hon berättar att hon funderat på att inte komma in till jobbet. Men blir hon av med arbetet förlorar hon också sina sjukvårdsförmåner. 

På förvaret i Elisabeth sitter knappt 300 förvarstagna från hela världen, för att de antingen blivit nekade inresa och väntar på nästa flyg tillbaka till hemlandet, eller för att de försökt ta sig in i USA olagligt. 

En man från Angola tillhör de förstnämnda. Han har kraftig hosta och får tillsägelser från personalen om att hosta i armvecket, när vi sitter och spelar dam. Angolanen har ett giltigt visum i USA, men har varit i Schengen under de senaste 14 dagarna och får därför inte komma in i USA i enlighet med president Trumps dekret. Det vilar något sorgset och desperat över honom. Hans fru och barn väntar på honom här i New York, men han ska enligt reglerna skickas tillbaka till Angola. På grund av coronaviruset går nästa flyg först i slutet av april. Han säger att han blir galen av att sitta inlåst, särskilt när inga besök längre tillåts. 

Mohammed Farooq, en djupt religiös affärsman från Pakistan är tvärtom lyrisk. Han ska släppas fri tack vare coronaviruset. Han har en lungsjukdom som gör honom extra känslig för att drabbas av viruset. De senaste dagarna har han och andra i riskgrupper placerats i ett och samma rum. Nu släpps de fria en efter en av rädsla för att ett dödsfall skulle kunna leda till miljonstämningar mot det privata företaget som driver förvaret. 

”Jag har suttit här i sju månader i väntan på att mitt asylfall ska prövas av domstol. Jag är så glad över att få bli fri, men varje gång jag ber så ber jag om att coronaproblemen ska gå över”, berättar han. 

På TV:n kommer en nyhet om att en domare beordrat att myndigheterna ska släppa klienter fria från förvar där coronasmitta förekommit. Inget fall har drabbat Elisabeth Detention Center än, men förvaret har ändrat sina regler rejält de senaste dagarna. Mindre uteaktiviteter, stängt gym, anpassad matmeny. Personalens kroppstemperatur mäts inför varje arbetspass. På TV:n ökar antalet smittade i princip timme för timme. Antalet döda passerar 1 000 och är snart uppe på 1 500. USA blir det land i världen med flest smittade. 

”Jag klarar inte av att titta på det här hela dagarna”, säger en vakt och fortsätter: 
”Förhoppningsvis har vi nått kulmen om några dagar”. 

Jag tänker att jag ska påpeka att kulmen i USA sannolikt är allra minst några veckor bort enligt experterna. Men jag hinner inte. 

Vakten rusar plötsligt upp ur sin stol och ropar i sin komradio: ”All tillgänglig personal till rum Charlie”. Angolanen har virat ett lakan hårt runt sin hals och spänt åt så hårt att han inte får luft. 

Han överlever. 

Men coronaviruset drabbar allt i New York, och kryper allt närmare förvaret i Elisabeth, New Jersey. 



Source link